Like the way it feels
Någon var här inne i går och läste, än finns det hopp för mänskligheten!
Även om det kanske inte finns så mycket hopp för denna blogg just idag eller de kommande månaderna. Men någon gång ibland kanske jag blir inspirerad av skriva några rader, som nu till exempel, då jag för tillfället är väldigt less på holländska substantiv i plural.
Men annars så rullar livet på i det nedre landet. Jag slås ibland av att jag har det riktigt bra här. Som igår när jag var påväg till sängen och insåg att jag skrattat konstant den senaste timmen, då är livet minsann ganska lätt.
Men naturligtvis så finns det dagar då allt inte flyter på lika lätt. Och då kan man ju börja grubbla. Men efter ett tag så tar jag tag i mitt liv och inser att det hade nog inte varit så lätt att göra på något annat sätt heller, och då inser jag att det bara är att gå och lägga sig och vakna upp till en ny bättre dag.
only for you!
http://hassaniholland.blogg.se/
Jag rekomenderar er varmt att kika in på denna sida, för där kan man nämligen läsa om ett äventyr i Holland. Och det är ju inte varje dag man från uppdateringar från den sidan av Europa, så tryck nu på länken och NJUT!
Packa pappas kappsäck
Såhär har det sett ut hemma hos mig ikväll. Jag försöker packa ned mitt liv i en resväska som max får väga 20 kg. Än så länge går det bra, den väger bara 15 kg i dagsläget men då är hälften av allt jag ska ha med inte inräknat. Sen så måste jag få tala om att jag packat ur en del saker också. Så allt jag äger har jag inte med mig, men det sved i hjärtat när inte alla linnen fick följa med.
Jag hade bra packningssällskap också, Sanderyd var med mig via Skype och höll ett öga på vad som hamnade i min väska. Och såg till att ganska mycket inte hamnade där. Men vänta bara tills du åker till Nya Zeeland, då är det jag som ska hålla koll, var beredd på att du inte kommer så ta med dig någonting. MOHAHA!
Pack-o-holic
Jag är en pack-o-holic. Det är som en shop-o-holic fast när det gäller att packa väskor. Jag vill helst ha med mig hela graderoben, allt jag äger, fast det kommer bli mycket mer än bara 20 kg. Sen så kommer jag på de bästa undanflykter till att packa ned 5 vita linnen, fast jag egentligen bara behöver två. För jag kan ju faktiskt spilla köttfärssås, ketchup, blåbärssylt och chokladsås på alla linnen så det bara blir ett rent kvar, och då är det bra med några extra! Det är minsann inte lätt att lida av detta, jag ska starta en grupp för sådana som mig som inte kan packa normalt. Men jag har i alla fall bestämt att jag ska sova på saken, och imorgon ska jag packa ned 5 svarta linnen.
Idag så har jag träffat den första holländskan i mitt liv. Hon hette Lotte och var en vänlig själ som snällt svarade på alla mina frågor från holländsk mat till skolsystemet. Nu är jag ännu mera taggad på att åka! AAHHHH!
Efter 8 meters hoppet, lite skakiga ben men alltid ett leende på läpparna!
Äppelknyckarjazz
Jag är sjuk. Men det ska vi inte sörja, för det finns så mycket annat att glädjas åt. Till exempel att de senaste fyra dagarna i mitt liv varit riktigt bra.
Torsdag och fredag spenderades i Gävle och ett sista hejdå till lilla kusin och hans föräldrar. Helt otroligt hur mycket glädje och energi det kan finnas i en så liten människa. Men nu ses vi inte förrens till jul, undra om jag kommer känna igen honom då? Han kanske hunnit blivit två meter lång och flyttat hemifrån, tiden går snabbare än man tror!
Sen så var det tillbaka till stan, springa upp till Rörgatan en sväng och sedan ner till Bergsgatan och min vän Carro för en sista kväll tillsammans. Det blev prat, skratt och svett. (Kan ju meddela att svetten kom från allt dansande, för den som inte vet hur varmt det kan bli). Och även denna kväll avslutades med ett äpple, busigt!
Sedan blev det ingen vila, upp kl08.00 för att packa och bege sig ner till stugan över helgen en sista gång, och det var minsann ett smart drag. Jag gillar pensionärssemestrar! Tack<3
Och nu så sitter jag här och funderar, filosoferar eller grubblar kanske man kan säga. Inte alls likt mig, men vissa saker kanske kan få en att förändras? Men nu känns det lite olägligt. För den här veckan ska jag förflytta mig 170 mil söderut för att inte återvända förrens till jul, så nu är definitivt inte rätt tillfälle. Och jag har tänkt, fram och tillbaka, hit och dit och jag vet vad jag ska göra. Jag ska åka iväg och börja något nytt, som kommer att bli underbart. Men en liten del av mig vill stanna kvar och fortsätta, se vad som kan hända. Men som jag säger, jag kommer till jul om mina föräldrar köper en biljett till mig!
Ett svenskt fenomen
Precis hemkommen från ett pass på Friskis&Svettis. Svettigt var det, och armar hit och dit, men skönt att få röra lite på sig. Dock så måste denna form av motion ses som ett svenskt fenomen. Människor i alla åldrar och former hoppar runt i en ring och viftar med händer och fötter till lite klämkäck musik och en ledare med ett stort leende. Lite sådär småmysigt är det, men inte så landet lagom. Jag ska undersöka hur Holländare motionerar, i värsta fall får jag väl starta ett litet friskis där nere i Zwolle, eller Svålet som en viss person uttryckte det.
Mer vift och flax till folket!
