imorgon smäller det
I-landsproblem
Det kunde knappast varit värre
För allting är ju så besvärligt
Nu när posten blivit kassaservice
Ja det måste blivit fel
Men låt oss kalla det för I-landsproblem
Med endast 500-lappar
I bankomaten och framme I kassan,
Tar dem inte kort och det fattas
De få kronor man tidigare tappat
Man kan knappt tro det man ser,
Alla dessa I-landsproblem
Vilket gör en så förbannad
Och när till och med hissen fastnat
Tvingas man begagna den gamla trappan
Hur ska man kunna orka med
Att leva med alla I-landsproblem
I-landsproblem
I-landsproblem
I-landsproblem
I-landsproblem
Hur ska man kunna orka med?
Säg mig är det verkligen rimligt,
När man vill boka resan billigt
Att man ska vara ute så jävla tidigt
Det är I princip innan tidtabellen skrivits
Nånting måste blivit fel
I flygbolagens bokningssystem
Och när man väl har bokat planet
Störs man av att den främre raden
Är så nära och man är vaken
När det där förtjusande skrikande barnet
Som ställer till med någon scen
Kalla det för I-landsproblem
När man kommit till terminalen
Får man höra via högtalaren
Att det är problem med bagaget
Ja vi borde stannat på hemmaplan
Men, nu är det försent
Att undvika dessa svåra problem
I-landsproblem
I-landsproblem
I-landsproblem
I-landsproblem
Ja hur ska man överleva det
Till systembolaget dagen före
Och om priserna varit högre
Så hade man spenderat varenda öre
Ja till och med Bryssel ser problem
Och ger det högsta prioritet
Varför ska man knäcka nacken
För att kunna dricka champagne
Jag undrar är det verkligen tanken
Att glasen ska va så snäva I halsen
Det måste vara produktionsfel
På avdelningen för i-landsproblem
sista av studenten
jag drömmer om en vit sommar
vakum
jag hjärta snö
Det börjar kanske gå upp för mig nu att Kiruna är förbi. Speciellt när alla frågar om det känns skönt att vara hemma, slippa all snö och kyla. Jag vill bara säga att jag älskade snön och kylan, som så mycket annat i Kiruna. Aldrig att jag hade stannat i 3 år om jag inte tyckt om stället, vissa människor tänker bara inte fullt ut...
Jag är stolt över det jag gjort, så försök inte att vifta bort det. Mitt hjärta kommer alltid att finnas där snön finns, och det finns ju ganska mycket snö i Kiruna.
Men jag förstår fortfarande inte, är det säkert att vi inte ska åka upp igen efter sommaren?
Nu äe det dags att laga lite mat innan mamma och lillebror ska hämtas, hej så länge!
I´m going to greece baby!
det är över nu, men långt ifrån slut
Då har den stora dagen passerat, STUDENTDAGEN. Måste säga att det var en otrolig upplevelse, och om jag fick, så skulle jag göra det tusen gånger om!
Dagen började med en sista promenad trån Terrassen till skolan, sista gången jag fick gå runt och plinga på dörrarna och mötas av mina klasskamraters morgontrötta ansikten. På skolan blev det champange och jordgubbar samtidigt som det börjades skrivas i mössor.
Klockan 09 var det RT3 som tågade in i Aulan och avslutningen vaar därmed inledd. Det blev tal av rektorn och stipendieutdelning innan det var dags för våran del. Ett bildspel med bilder från våra äventyr och presenter till lärarna delades ut innan det var dags för mig att hålla tal. Jag vill att ni ska veta att jag är så rörd och lycklig över era reaktioner. Så glad över att ni gillade det, för det var för er som jag gjorde det. När jag vände mig om och såg att ni stod upp, då var det jag som fick gåshud.
När vi fått våra betyg så var det fotografering och hela klassen befann sig på samma ställe samtidigt, det var nog första gången det hände sedan vi började ettan. En lunch väntade sedan på oss, och tårtan var gudomlig! Det fortsattes även att skrivas i mössorna.
Sedan begav vi oss från Rymd ner till Hjampis för utsläpp och kortege, bara festen kvar! RT3 var först ut på trappen, annat skulle ju inte vara möjligt och Norbottenskurriren beskrev oss som de mest festsugna, ALLTID! Det var underbart att få springa ut och bara skrika, skrika ut att vi klarat dessa 3 år. Sedan blev det kramkalas med familjen och jag fick ta emot gossedjur från alla håll, TACK. Sedan kom höjdpunkten, åka åka på ett lastbilsflak!
Det är något av det roligaste jag gjort i mitt liv. Åka runt i stan och skrika sig hes inför alla åskådare var underbart! Jag vill åka mer! Efter att vi åkt runt i någon timme hamnade vi på rymd igen och ingen hade mycket till röst kvar efter de senaste 2 timmarna, men det är väl det som är tanken.
På kvällen blev det studentmiddag, en riktigt trevlig tillställning med god mat och fina människor. Efter det så begav vi oss till Terrassen och festen fortsatte. Champange, vänner och minnen är bra skit!
Jag fällde inte en tår på hela dagen, men klockan halv tre när jag insåg att detta var slutet så kunde jag inte hålla emot. Tårarna forssade, det fanns inget stopp. Och när våran låt började spelas, då blev det för mycket. Men det kändes bra att gråta, det kändes som om det behövdes när man ska säga farväl till underbara människor som betytt så mycket. Vi var sist ut, vi ville inte slita oss från varandra och jag håller med, det var riktigt tufft.
Imorse vaknade jag med blåsor under fötterna, ingen röst och sminket hade jag gråtit bort. Men gårdagen var en fantastisk dag som jag alltid kommer att komma ihåg, och jag kommer alltid att komma ihåg RT3!
"All the crazy shit we did, will be the best memories"
"We got each other, and thats what´s counts"
"You say it best, when you say nothing at all"
Jag vill bara säga att det är ni som har fått mig att bli den jag är idag. Ni har format mig till den människa jag är idag och det är jag tacksam för. Ni har fått mig att vara stolt över mig och jag har insett att vi alla är olika, men alla är underbara på sitt sätt. Jag älskar er!
dan före dan
Jag kan inte fatta det. Imorgon är det dagen som alla gymnasister längtar till, studentdagen. Återkommer imorgon när jag har fårr uppöeva det!
Idag var det i alla fall grillning på skolan med elever, lärare och föräldrar. Riktigt kul hade vi det, korv och brännboll är en bra kombination. Känns som om det var ett bra avslut, alla var var glada och så vann vi förståd.
Nu ska jag försöka att sova, fjärilar i magen.
Nu kör vi igen
Nu har jag haft mitt breakdown, nu kör vi igen!
Nu är det sista rycket som gäller. Idag har vi gått igenom avslutningen, fortsätter med det eviga packandet och ikväll bjuder klasskassan på mat! NU ÄR DET BARA ATT TUTA OCH KÖRA!
nu vill inte jag vara med längre
Det börjar bli många "vet inte" nu, känns faktiskt jobbigt. Men det är väl så det är ibland, att man inte vet. Men nu så känns det som om att man måste samla ihop sig och börja ta tag i saker. 3 dagar kvar. Sedan är 3 år över. Tänk att något så långt kan ta slut så snabbt. Det är läskigt.
Det ät mycket som är läskigt nu. Det är mycket som skrämmer mig. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det, på itsidan ser jag väl ut som en glad ko medans min insida slits åt alla håll samtidigt. Egentligen vill jag bara få ett sammanbrott, så att jag kan gå vidare sedan och bli som vanligt igen.
nu börjar det kännas
Denna dagen har bjudut på föreläsning, ett klassråd, lunch i skolan, bowling och en fika på det bästa ställe, SAFARI! En bra dag, en lugn måndag i alla fall. Sedan så blev det blåbärspaj med tjejorna. Som vi sa; vi började med paj och slutar med paj.
Idag ska jag försöka att packa ned lite saker i kartonger och besluta mig för vad som ska slängas eller inte. Sen så har jag ett prov att göra imorgon så ska försöka att aktivera några av de stackars hjärncellerna som finns kvar så att jag kan lyckas imorgon.
Bjuder här på en till bild från balen:
Jag som aldrig kan vara vuxen eller seriös, bal var nog inte heller riktigt min grej!
Först så började det med en sten i skon som jag så graciöst fick ut, sedan kolsyra i näsan när jag svalde och skrattade samtidigt. Det fortsatte med ett toalettbesök som inte var det lättaste i mitt liv, att gå på toa i en långklänning fylld med tyll kräver sina färdigheter. Sedan så ska jag inte undanhålla att jag tycker det är lite fånigt med alla etikettregler, men ett stort tack till kavaljer och vänner som gjorde det till en bra kväll! JAG HADE KUL!
Kroklinjig rörelse och exitation av elektroner, här kommer jag för sista gången! Eller för ett år i alla fall...
GAAALET!
Helgen har tillbringats med klassen för det mesta, och det märks att det är sista veckan för visst är det som om vi försöker sätta vårt avtryck i Kiruna nu? Det blir galnare och galnare, måtte Kiruna komma ihåg oss för annars vet jag inte vad. 5 dagar kvar, eller sista söndagen på rymd idag som min vän uttryckte det. Jag vet att jag tjatar om det, men det är bara för att jag försöker att förstå. Jag försöker att inse att det kommer bli ett slut på det hela, även om det känns som om mitt liv står still, så kommer det att bli ett slut. Jag vill helst inte tänka på det, men jag måste. Det går inte att undgå.
Jag chockar mig själv. Men man kanske inte ska ha förutbestämda mallar? Du har allt lärt mig något, snälla, lär mig något mer är du snäll.
Ryck upp dig nu, det är dit liv och du kan faktiskt ta tag i det. Eller skita i det som du gör nu...
Hoff, nu ska jag bädda och sedan slumra till ett avsnitt av Grey´s Anatomy, bra slut på toppenhelg!
vad är väl en bal på stadshuset, om inte alldeles underbar?
Jag och klasskompisen Magnus på röda mattan!
det närmar sig
Nu är det såhär att det är 10 dagar till studenten. 10 DAGAR. Vet inte vad jag ska säga, förutom att det är galet. Jag som har så mycket att göra på så kort tid, hur ska detta sluta? Jag har en lägenhet att packa ur, en frys att äta upp och så ska jag superumgås med klassen nu sista tiden. Hur ska jag hinna?
Imorgon är det i alla fall bal. Det ska bli så roligt att få klä upp sig och känna sig som en prinsessa för en kväll. Ser fram emot en trevlig afton med klassen, jag tror det kommer bli kanon!
För övrigt så kan jag berätta att RT3 har skaffat fram ett studentflak, så nu behöver vi inte gå runt stan skamsa. Så den 11 Juni är det jag som åker runt på ett flak och skriker. Du kan ju vinka om du ser mig eller nått.
Nu ska jag få skönhetssömnen, man måste ju vara på topp imorgon!