Torsdag och fredag spenderades i Gävle och ett sista hejdå till lilla kusin och hans föräldrar. Helt otroligt hur mycket glädje och energi det kan finnas i en så liten människa. Men nu ses vi inte förrens till jul, undra om jag kommer känna igen honom då? Han kanske hunnit blivit två meter lång och flyttat hemifrån, tiden går snabbare än man tror!

Sen så var det tillbaka till stan, springa upp till Rörgatan en sväng och sedan ner till Bergsgatan och min vän Carro för en sista kväll tillsammans. Det blev prat, skratt och svett. (Kan ju meddela att svetten kom från allt dansande, för den som inte vet hur varmt det kan bli). Och även denna kväll avslutades med ett äpple, busigt!

Sedan blev det ingen vila, upp kl08.00 för att packa och bege sig ner till stugan över helgen en sista gång, och det var minsann ett smart drag. Jag gillar pensionärssemestrar! Tack<3

Och nu så sitter jag här och funderar, filosoferar eller grubblar kanske man kan säga. Inte alls likt mig, men vissa saker kanske kan få en att förändras? Men nu känns det lite olägligt. För den här veckan ska jag förflytta mig 170 mil söderut för att inte återvända förrens till jul, så nu är definitivt inte rätt tillfälle. Och jag har tänkt, fram och tillbaka, hit och dit och jag vet vad jag ska göra. Jag ska åka iväg och börja något nytt, som kommer att bli underbart. Men en liten del av mig vill stanna kvar och fortsätta, se vad som kan hända. Men som jag säger, jag kommer till jul om mina föräldrar köper en biljett till mig!